Tadoussac

 

Förra helgen åkte jag och de andra svenskorna till Tadoussac för den mycket efterlängtade valskådningen. Vi hyrde en bil på fredagen och körde upp de 6 timmarna som google maps förutsåg (tog åtta). Väl framme checkade vi in på vårt hostel vilket visade sig vara ett riktigt kap med bra stämning, bar, billiardbord, livemusik etc. Dessutom bokade de in oss på valskådning följande morgon.

Vi hade hört från säkra källor att valskådningen gav mest utdelning på tidiga mornar och på kvällar så vi begav oss iväg med den första båden (gick inte förrens 9.30 eftersom säsongen precis tagit slut). Det duggregnade och var allmänt trist väder. Jag som hade läst fantastiska valhistorier på nätet innan vi åkte försökte hålla ner förväntningarna i gruppen lite. Sedan guppade vi iväg i våran zodiac (större gummibåt). När vi kommit ut en bit på floden Saint-Lauren såg vi vår första val, en petit rorqual (vikval). Givetvis blev alla spända och ville stanna och titta men vår guide tyckte att vi skulle längre ut för att se om vi kunde hitta några större valar. Jag kände mig lätt tveksam men längre ut bar det.

Sen helt plötsligt såg vi en till och en till! Det var en liten grupp av rorqual commun (sillval), världens näst största djur! Vi åkte runt i maklig takt och såg dem dyka, ta luft och till och med vända sig! Jag vet inte hur länge vi var ute men det var en av de häftigaste upplevelserna jag haft. Tyvärr hade man inte så bra sikt ner i vattnet på grund av vädret men när de kom nära kunde man se käklinjen i vattnet (ibland var de bara tre-fyra meter bort). Det är svårt att förstå hur stora och vackra de egentligen är, mina bilder gör dem inte alls rättvisa. Den kanske häftigaste upplevelsen var att höra deras sång. För när valarna var så nära och när de dök hörde man enstaka strofer ur deras sång. Jag är fortfarande mållös, det var en fantastisk upplevelse.

På kvällen hittade vi en bonusaktivitet som visade sig vara riktigt lyckad. Ett av byns orginal (av någon anledning frodas de extra mycket i byar som lever på turism) anordnade bäversightsing. På grov Québecoise guidade han oss genom skogen för att titta på bäverbon och berättade allhanda kuriosa om bävrar. Turen avslutades vid den lilla dammen som bävrarna höll på att bygga och där de just nu hade sitt bo (de har tydligen flera bon som de flyttar emellan). Det var spännande att se dem simma och bygga, en av bävrarna simmade förbi alldeles precis där vi stod och kan inte varit mer än två meter bort. Sammanlagt tror jag att jag tog ca 200 bilder på djurliv och kan konstatera att världen verkligen är fascinerande när jag man fascineras mer av natur och djur än av ny teknik.

Middag intogs med några vänner från vårat universitet som råkat åka på valsightsing precis samma helg som oss (Québec är mindre än man tror). På söndagen bar det av hemåt, men inte innan vi tittat på de berömda sanddynerna (och lekt av oss). En av våra bensträckarpauser tog vi vid ett vattenfall strax norr om Quebéc som vi spanat in på ditvägen. Vi hade nog inte insett hur stort det var, hela 83 meter. Eller 30 m högre än niagarafallen, som de glatt påpekade i broschyren vi fick. På det hela var det en lyckad helg.

Québec

I lördags följde jag med på en resa till Québec som annordnades av någon form av studentkommitté vid l'UdM (Université de Montréal). Kommitén anordnar en hel del aktiviteter och tanken varkar vara att vi som läser språkkurser ska kunna följa med på aktiviteter på franska, vilket givetvis är väldigt trevligt. Dessvärre var nivån på franskan under den guidade turen minst sagt låg. Det var mycket gester och övertydlig artikulering vilket innebar att de skalade bort det mesta historien (de intressanta bitarna). Det blev mest: titta slott, gammalt. Vilket kändes något futtigt.

Vi åkte från universitetet hyfsat tidigt på morgonen och kom fram till Lévis vid lunchtid och lyckades missa båten med 5 minuter (inte hela världen... jag är relativt van vid studentservice). Väl i Québec fick vi en kort och koncis guidad tur där det berättades lite om hur Québec upptäcktes, var det grundades och hur lite intresse fransmännen egentligen hade av att kolonisera Kanada. Egentligen var de tydligen mest intresserade av att ha en handelsstation som de kunde få päls och andra dyrbara varor från. Detta var ända tills den pålitlige solkungen tog tag i det hela och tyckte att kolonier minsann var riktigt bra. Han markerade detta genom att skicka över ett hundratal kvinnor till handelsmännen i Québec för att det skulle bli barn och dom skulle stadga sig där. Kvinnorna blev kända som kungens kvinnor.

Sedan blev vi visade slottet, den engelska befästningen, den äldsta stadsmuren norr om Mexico, fältet där fransmännens och engelsmännens avgörande slag stod och parlamentet. Hela resan avslutades med en tur upp i en skyskrapa med 360 graders vy över Québec. Efter det blev det fria aktiviteter. Jag och dom andra två svenskorna knatade runt i stan, hittade ett chokladmuseum och förundrades över kanadensarnas fascination för Crocs (det finns hela affärer med flera våningar av olika färger och former).

Jag såg tyvärr inte så mycket av det berömda 400-års jubileumet eftersom det mesta firandet sker på kvällen och vi åkte hem vid åtta. På det hela så tycker jag att Québec var en trevlig stad även jag måste hålla med om (nästan) alla andra Europeer; den påminner väldigt mycket om valfri Europeisk stad, fast yngre. Det verkar dock vara just det som gör den så attraktiv i området (det var tjockt med turister).

Dagens höjdare var dock chokladmuseumet som vi ramlade in på trötta och i behov av socker. Efter att ha beundrat alla ambitiösa chokladskulpturer så köpte vi varsin Bouleversant. Det är en glass på pinne som är doppad i choklad. Namnet är genialt som ordlek eftersom det är en boll (boule) men också en omvälvande (bouleversant) ny idé.

Vill ni se fler bilder ligger dom i högerkanten under Bilder -> Québec.