20.11.2008
Skolmatsalen
Jag är hyfsat dålig på att blogga för tillfället. Det beror mycket på att jag har alldeles för mycket att göra. Svensk skola handlar inte alls om att producera text på det här sättet. Nåja, det är bara att gilla läget. Dessutom känner jag mig som en dålig utbytesstudent som för tillfället pluggar klart mer än jag går ut.
Just nu heter min bästa vän på skolan la cantine. Det är av förklarliga skäl jätteskönt att ha en resturang på skolan om man pluggar länge. För 5§ (ca 30kr) kan jag få mig ett gott varmt mål mat. Dessutom har matsalen öppet till kl 19 så även de patetiska dagarna som börjar tidigt och slutar sent kan räddas av både lunch och middag. Det är dessutom så finurligt att det finns 3 varma rätter att välja bland så man kan variera sig om man äter två mål mat där. Om ingen av dem passar finns det mackor, salladsbar och all handa skräpmat att äta av.
Det som slår mig varje lunch är att studenterna här äter helt hysteriskt onyttigt. Det är inte helt sällan man ser folk med den vinnande kombinationen pizza och pomme frites. När jag handlade fika där senast var det många som åt poutine (fast med bara sås o ost på). Jag tycker inte heller att en tallrik pommes frites och en liten sallad är riktig mat.
Jag misstänker att det kanske är rätt kulturellt det här med riktiga mål mat. När jag började på det här universitetet fick jag ju trots allt en guide till kostcirkeln (utfärdad av staten). Personligen är jag ju uppfödd med tallriksmodellen men jag misstänker att många andra inte är det. Är det för sent att lära de gamla hundarna äta rätt?
22:34 Publié dans Min vardag | Lien permanent | Commentaires (1) | Envoyer cette note | Tags : sociokultur, mat
12.11.2008
Poutine
Jag har ännu inte lyckats lista ut vad den traditionella Québecanska maten egentligen består av. Jag misstänker att det är något i stil med den svenska; kött, sås och potatis. Det är den kost som verkar vanligast när man har mycket vildmark i sitt glesbefolkade land. Säga vad man vill, det är dock klart vad som är paradrätten. Det känns i och för sig lite konstigt att kalla det paradrätt eftersom poutine är en typ av snabbmat.
Poutine säljs på de flesta snabbmatsställena runt om i Montréal, det finns särskilda resturanger som nästan bara serverar poutine och till och med Burger King har det på menyn här (även om jag hört gräsliga saker om just den). Grundreceptet för poutine är pomme frites, brunsås och gratängost. Jag kan medge att det inte låter så fantastiskt gott och verkar rätt flottigt. Det är dock helt ok även om jag föredrar de lite mer substansiella poutine som man kan få tag på, till exempel med Merguez och gröna paprikor eller champinjoner och strimlad biff. Jag kan dock inte förneka att det lägger sig som ett lock i magen. Folket här brukar säga att man känner hur transfetterna sätter sig på insidan av blodkärlen och det är sant.
Det finns dock tillfällen och tillfällen att äta poutine. Jag har nu avsmakat det tre gånger och inget går upp mot min första. En sen kväll i augusti satt vi utomhus och åt poutine och drack öl efter att ha delat på några sangria på en utomhusbar. Det var nog stämningen mer än något annat som gjorde det, men jag fasthåller fortfarande att poutine är förvånandsvärt gott. (Bilden är på en poutin med köttfärs, champinioner och paprika på ett välkänt ställe som dock inte levde upp till förväntningarna).
20:30 Publié dans Montréal | Lien permanent | Commentaires (0) | Envoyer cette note | Tags : sociokultur, mat

