Byråkrater

Jag tror inte som Sartre att helvetet är andra människor utan jag har under den senaste tiden misstänkt att helvetet antagligen består av fransk byrakrati (i det här fallet fransk-kanadensisk). Det började så vackert med mitt antagningsbesked. Det dröjde och dröjde och dröjde och när jag efter mycket om och men äntligen fick tag på de ansvariga visade det sig var problemet låg. De tyckte det var oklart om jag skulle studera på bachelor- eller masternivå och kände därför inte att de kunde avsluta mitt ärende. Så istället för att meddela mig detta (det var för enkelt att maila/ringa som M:s institution gjorde), väntade de tills jag (efter en månad) äntligen fick tag på dem. Detta sinkade min visumansökan och gjorde att jag fick onda ögat från visumtanten i tullen. Hon spände ögonen i mig och förklarade mycket irriterat att jag hade tur att mitt visum kommit in på datorn, för annars hade hon ALDRIG släppt in mig i Kanada (jag åkte hemifrån utan att ha alla visumpappren klara).

Nästa exempel är det faktum att jag måste vara försäkrad här under min studietid för att få plugga. För att slippa betala skolans försäkring så har den svenska staten och Québec ett avtal som gör att jag blir försäkrad via Québecs statliga försäkringsbyrå (RAMQ). Så långt är allting väl. Min andra vecka här gick jag därför till universitet för att skriva in mig, något som går hyfsat ända tills de frågar efter min försäkring (min privatförsäkring räcker inte). Det går nämligen inte att skriva in mig om jag inte antingen betalar försäkringen eller fixar min gratisförsäkring först. Jag tar mig därför iväg till den statliga sjukförsäkringsenheten och sätter mig i kö i 2h. När jag väl kommer fram till kassan förklarar tjänstekvinnan att jag ju givetvis inte kan få försäkringen om jag inte är inskriven på universitetet... Det är ungefär här (efter att ha flängt över halva stan ett par gånger och köat friskt) som jag ger upp och betalar försäkringen på skolan Sofie-Byråkraterna 0-1.

Nästa rond börjar med att en av de andra svenska tjejerna lyckas tjata sig till gratisförsäkringen under sommarmånaderna också, trots att det inte står att vi är heltidsstudenter (som dom sagt att det måste). Jag och den tredje svenska tjejen går därför till luckorna på universitet och får rätt papper för att åka till RAMQ igen och sätta oss och köa för att visa pappret som gör att vi får ett annat papper som förhoppningsvis gör att vi kan få tillbaka pengarna... Hon går efter 2h och jag sitter där i 3½h innan jag får komma till en lucka med en dam i (det är många luckor). Jag tillämpade den fantastiska taktiken om-M-fick-ska-jag-också-ha vilket fungerar förvånandsvärt bra. Jag fick mitt föräkringspapper och begav mig till universitet för att få tillbaka mina pengar.

Väl på universitetet så beklagar de sig så hemskt mycket över att de bara kan ge tillbaka pengar för augusti månad eftersom jag kom så sent med beviset (eftersom de tidigare sagt till mig inte kunde få det). Trött som jag är på all byråkrati tycker jag att 60§ istället för 120§ låter rimligt varpå damen säger till mig att de drar det från min skuld på 1455§. Jag tycker att det verkar lite konstigt att jag har en så stor skuld eftersom min utbildning här är gratis. Hon håller med. Det är nämligen så att genom att registrera mig på institutionen på franska (på hennes uppmaning) har de registrerat mig som betalande eftersom de inte kunnat veta att det här ingick i mitt utbyte (trots att det klart och tydligt stått på alla dokument jag visat upp). En dag senare och efter några telefonsamtal så befriar de mig från min skuld men tycker att jag åtminstonde måste betala mina 120§ i försäkring. När jag påpekar att jag gjort detta (och dragit det från mitt konto) hänvisar de mig till att jag själv måste gå till institutionen för franska och förklara situationen för dem (det är förvånandsvärt mycket saker som måste göras i egen hög person eller skickas brevledes, fax och telefon är inte så stort som man skulle kunna tro). Jag satte mig därför i telefonkö för att få ett intyg om att min försäkring verkligen gällde från mitten av juli för att eventuellt få tillbaka alla pengar. Detta beviset skickades även det brevledes efter lite krångel. När jag väl fått beviset ett par dagar senare visade sig att det var ett bevis på att min försäkring gällde från 1 sept och inte från 17 juli som jag insisterat att det skulle stå... Jag misstänker att detta är långt ifrån slutet på mina äventyr med den fransk-kanadensiska byråkratin.