Ute och far

Nu är jag i NY och hälsar på K. Internettillgången är något sparsam vilket jag hoppas ska gynna mitt pluggande. Kanske vägs det bara upp av det faktum att jag nu sitter och pluggar på caféer istället för på bibliotek.

Jag har förövrigt upptäckt hur Montréalskadad jag egentligen har blivit av all tvåspråkighet. Trots att alla runt mig pratar engelska så har jag ändå fått för mig att det första språket man tilltalar folk med är franska. Det känns lite lätt dumt när jag kommer på mig själv att prata franska med de stackars oförstående New Yorkarna, men vad ska man göra? Det är iaf kul att vara tillbaka igen.

Den här gången ska jag dessutom göra lite annorlunda saker än vad jag gjorde förra gången. Förhoppningsvis blir det här mer avslappnat och mindre stress (om man bortser från pluggandet).

Uppfattningar om Sverige

En av de sakerna jag tycker är roligast när jag är utomlands är att se vad folk egentligen vet om mitt land. Det är precis lika roligt med kunskap som med fördomar. Det var underhållande att höra att Thailändarna visste vem Svennis var och att vi var ett kungadöme. Det var även roligt att stöta på en vakt på Atlantas flygplats som hade släkt i Fagersta. Även här är folk snabba att påpeka om någon i släkten har någon koppling till Sverige.

Framförallt har jag skrattat gått åt fördomar, till exempel fransmän som frågat mig om det inte är jobbigt att äta fisk till frukost varje morgon och åt den dam som inför mina ögon snäste av sin son som frågade om jag badade mycket i Sverige. Hon tyckte att det förstod väl alla att i ett land där det aldrig blir mer än 15 grader i vattnet så går det väl ändå inte att bada! Även här tror folk att det är svinkallt i Sverige och jag får ofta höra att jag måste vara van.Sen är vi ju givetvis kända för våra våldsamma förfäder. Min migrationsrättslärare refererade till mig ett par gånger som "vår viking" (vikingarna är ju tydligen ett bra exempel på tidig migration).

Här i Québec känns Sverige främst igen eftersom de sneglade en del på vår välfärdsmodell när de har format sin provins. Folk här vet nämligen att Sverige är ett välfärdssamhälle, de har frågat mig om det är sant att vi har så hög utbildningsnivå som det påstås. En kille påstod till och med att vi är smartast i världen. Det ni! De vet också att vi vanligtvis har en vänsterregering och på en fest jag var på lutade sig en kille fram till mig och sa: Från en socialist till en annan... Visserligen hade vi pratat en del politik men han baserad det utalet endast på att jag var svensk.

Den roligaste incidenten hittills måste vara mannen som avbröt mig o K när vi stod o pratade på skolan. Är det svenska ni pratar? Han var ett stort Ingmar Bergman fan och kände igen språket från alla filmer han sett. Fick nästan en flashback från Paris där jag träffade en fransman som lärde sig svenska bara för att kunna se och förstå Bergmans filmer på orginalspråket. Man kanske skulle se nån till...

Victoria

Efter vårt besök i Seattle åkte vi fyra iväg på en liten Roadtrip till Victoria, Vancouver Island för att hälsa på en vän till mig. Det tog längre tid än jag trott till Victoria eftersom vi först behövde åka färja till Kingston för att sedan bila till Port Angeles för att ta den sista färjan till just Victoria. Vägen ut var fantastiskt vacker och E berättade för mig att Twilight-filmen är inspelad där ute. Något som kom tillbaka senare då vi i en affär blev informerade om att det varit förbi en Svensk gruppresa som åkt på Twilight-sightseeing... Det finns visst sånt för allt.

Victoria var sött men lite intetsägande. C sa att stadens brukar beskyllas för att bestå av 'Newly weds and nearly deads' och det kan nog stämma av det vi såg. Höjdpunkten bestod av att få träffa C igen och att få äta middag hos hennes föräldrar som vi sov hos. De hade lagat hur mycket mat som helst och bjöd till och med på den lokala bakelsen Nanaimo bar medan vi konverserade om allt mellan himmel och jord.

Det var väldigt kul att ha sett lite av Vancouver Island. Nån gång vill jag dock åka dit en sommar och titta på alla vackra trädgårdar när de blommar. Nu vet jag dessutom att Victoria är huvudstad i British Columbia så jag kan känna mig lite mindre ignorant.

På vägen tillbaka stannade vi till i en liten hamnstad som heter Port Townsend efter tips från Cs mamma. Det var en väldigt gullig liten hamnby och vi satte oss på ett café för en liten paus. När jag betalade med kort visade det sig att flickan bakom disken bott i Tyskland och pratade lite svenska (trots att hon aldrig varit i Sverige). När vi satt oss ner hörde vi hur nyheten om oss spred sig på det lilla caféet (Vad sa du till dom? Jag tyckte dom såg skandinaviska ut etc). Snart kom det fram en man och satte sig vid oss och förklarade för oss hur mycket han tycker om Sverige är och att han hade haft en vän i Uppland så han hade varit i Stockholm. Han var trevlig men det kändes väldigt bizarrt när han inledde med: Så ni kommer från Sverige. Vände sig till mig och: Men jag hör att du bor i Kanada nu. Men jag antar att är det en liten stad så är det...