Stora ord

En av de saker som är spännande med nya språk är svärorden. Nu är visserligen inte franskan ett helt nytt språk för mig, jag har ju trots allt bott i frankrike ett tag. Men här är det inte franska svordomar som gäller, här är det svordomar från Québec. Skillnaden är att franskan ofta använder ord som även skulle anses fula på svenska om man översatte dem. Québecs svordomar är helt anorlunda och väldig religionsinspirerade.

Som jag förstår det har dess svordomar sitt ursprung i den så kallade 'tysta revolutionen' vilket verkar vara någon typ av expressekularisering av Québec i början av 60-talet. En del av sekulariseringen och revolten var att man började använda romerskkatolska ord som svärord.

De vanligaste:
Tabarnak - Tabernakel
Hostie - Oblat
Sacré - Heliga
Câlisse - Kalk

Det här är inte bara något jag hittar på, folk använder dessa ord konstant som svärord/förstärkingsord. Mest av allt är saker tabarnak hit och tabarnak dit. Jag hör aldrig de 'franska' svärorden om jag inte pratar med folk från frankrike. Råkar man vara franskspråkig kanske en artikel på ämnet och användningsområderna för svordommarna kan roa. Jag upphör då aldrig att förundras.

Bisous

Redan i Frankrike hade jag svårt för det eviga kindpussande som de sysslar med. Man förväntas pussas när man hälsar på folk man känner (oavsett hur många), pussas när man går (gärna leta upp alla) och ibland även pussas medan man presenterar sig för folk (det känns ungefär så konstigt som det låter). Det är ett olika antal kindpussar beroende på var i Frankrike folk kommer ifrån, alltså en hel vetenskap! Icke att förglömma är det faktum att folk kan bli riktigt sårade och sura om man inte respekterar pussningsreglerna. Jag brukar för det mesta skylla på att jag är utlänning och inte förstår deras kulturella finlir, vilket fungerar i de flesta fallen.

Så hur är det nu i Québec? Jo, det smackas mer här än vad det gör i Paris. Med jämna mellanrum får man riktiga blöta pussar på kinderna. De pussas oftast två gånger här (precis som jag är van från i Paris) däremot så har mitt muskelminne stora svårigheter med det faktum att man börjar med att pussa på motsatt kind som jag är van vid. Det kanske inte låter som om det skulle vara så svårt. Faktum är dock att jag nu funnit mig i allt för många pinsamma situationer där jag varit när att ge någon en kyss mitt på munnen. Det är nämligen ungefär där man hamnar när jag försöker pussa någon på högerkinden medan denna siktar in sig på vänster. Vilka värdsliga problem!

Valet

I tisdags blev det så dax för det federala valet, det var länge väldigt osäkert vem som skulle gå vinnande ur valet. Vi hade en liten valvaka framför tv:n här hemma, det blev en dyrster tillställning. Stephen Harpers konservativa parti gick fram starkare än i förra valet. Nu fick de visserligen inte majoritet utan blev bara en starkare minoritetsregering. Det här är mycket dåliga nyheter för den kanadensiska framtiden eftersom deras politiska skala är ungefär som USA:s, konservativ är alltså lika med skogstokig. Som jag tidigare nämnt finns det nu en risk att Kanada: 1. Försöker gå ur Kyoto-protokollet 2. Tar några steg mot återkriminalisering av abort 3. Börjar hänga ut ungdomsbrottslingar och höja straffen.

Här i Québec röstade en rungande majoritet för Blocket. Bloc Québécois är ett federalt parti som går till val på att värna om Québecs intressen. Det är rätt talande att de i det här valet fick 50 stolar i parlamentet (alla vunna från Québec) medan det liberala partiet bara fick 76 stolar, de tappade ohemula mängder väljare till de konservativa som fick 143 men hade behövt 155 för att få majoritet.

Jag tycker att det är slående att trots att den politiska situationen här har varit rätt dålig (Harpers regering har haft svårt att agera för att de varit i minoritet och det har rått missnöje om hans reformer, han tog tillexempel bort dagisstödet) så är det bara 59,1% av den Kanadensiska befolkningen som orkat släpa sina rumpor till valurnan. Detta kan jämföras med att valdeltagandet i Sverige brukar ligga runt 80%.

Nåja, nog med politik idag börjar jag min 'semaine de relâche' alltså mitt höstlov. Det ska bli skönt att ta en liten paus från pluggandet och turista järnet med D.

Vermont

Eftersom både jag och K behövde bli utstämplade ur USA inom en snar framtid åkte vi förra helgen till Vermont. För vad är bättre än att göra en roadtrip av administrativt krångel? Vi hade två mål med resan, bli utstämplade ur USA och besöka Ben & Jerry's fabrik. Det var dock inte helt enkelt att hitta något rum i staten eftersom det visade sig vara 'foliage season' vilket är högsäsong för turism i Vermont. Vi hittade dock ett vandrarhem för en natt och utrustade med lite internettips på vad man kan göra i Vermont åkte vi iväg.

Visst var Ben & Jerry's en fantastisk upplevelse. Glassen var god, solen sken och vi besökte fabriken 2 ggr på två dagar (vi tog bara runtturen ena dagen) men det som fortfarande fascinerar mig är det faktum att vi lyckades leta rätt på världens högstas arkivskåp. Konceptet är så bizarrt att det inte går att bli annat än glad. På ett fält i utkanten av Burlington (Ben & Jerrys hemstad) står det arkivskåp som nån har fogat samman och bultat fast i ett fundament. Det är helt enkelt fantastiskt roligt!

Resans besvikelse var nog von Trapps Family Lodge (ja, de från Sound of Music) eftersom själva huset inte stod kvar, även om gravarna fortfarande fanns där. Inte heller höll den Cider Farm vi besökte måttet och jag är fortfarande bitter över att vi missade Knight's spider web farm. Om jag någonsin åker till Vermont igen är det ju ett måste!!

Annars lyckades vi på våran tvådagarssemester att besöka Montpelier, Hannover, Lebanon, Moscow och Berlin. Vilket inte är så illa pinkat.

Dessutom Förstår jag varför folk åker till Vermont på hösten när löven börjar byta färg. Det var helt otroligt vackert att köra genom skogar där rött/gult/grönt växlade om varannat. Vissa berg var dessutom nästan helt röda. Det känns inte som om det riktigt är samma sak i sverige (för lite skogar av lönn?) eller så är det bara det trista faktum att man inte gör såna här resor i sitt eget land.

Septemberbilder

Ett smakprov av vad jag gjorde i September finns nu under rubriken bilder.
Titta på några om ni har tid.

Förövrigt så tror jag att hockeysäsongen har börjat. Bilar börjar åka runt med 'Canadiens' flagga och andra börjar knata runt i deras hockeytröjor. Det är dock bara en gissning, men hockeyassesoirspottingen har ökat markant!

Bilkörning

Efter att ha rest runt i Québec och nu även i USA har jag några observationer att göra om bilkörning här. I nordamerika säger ryktet att folk från Québec inte kan köra bil (de kör oförsiktigt, hänsynslöst och tempramentsfullt). Detta strider helt från mitt första intryck av trafiken här. Jag tycker nämligen att alla kör väldigt lungt, försiktigt och respektfullt här i Montréal (liksom i resten av Québec). Det är lätt att hitta, inte särskilt stressigt och känns som allmänt lätthanterlig biltrafik trots att det är en så stor stad. Det märks helt klart att det är ett land som är uppbyggt kring bilen som färdmedel.

Däremot har jag svårt att vänja mig vid skyltningarna. De skyltar till exempel alla svängar (ALLA!! Inte bara de skarpa, alla!). Dessutom har de bizarrt många varningsskyltar. Om vägen smalnar av lite dyker det upp en massa varningskyltar: OBS OBS smal väg!! Detta trots att avsmalningen är knappt märkbar och inte alls påverkar körbanorna. De flesta vägarbetesskyltarna är alltså bara att ignorera.

Inte heller skyltar de särskilt bra riktningsmässigt (inte heller vad gäller mål), det vi har börjat göra är att behålla det hum vi har om riktningen, ha is i magen och inte vara rädda för att köra och köra för att så småningom hitta en skylt som visar vårt mål. Det är nästan omöjligt att göra på något annat sätt.

Det är galet att jag börjar lära mig att ignorera skyltningen eftersom det är mindre förvirrande på det sättet... De är lite bättre på andra sidan gränsen men där har de istället alldeles för mycket text på skyltarna (som visserligen gör att man kan lära sig bilkörningstermer).

Ytterligare en sak som jag har svårt att vänja mig vid är turn-on-red principen (inte i Montréal lyckligtvis). Den innebär att man får göra högersvängar trots att det är rött förutsatt att man håller lite utkik. Det är visserligen praktiskt ibland men strider mot alla mina instinkter (precis som det gör att köra med automatväxel).

En annan sak som förvirrar är det faktum att vissa filer byter riktning ibland, de har då lampor som på bilden till höger som hänger över vägen och så lyser det ett rött kors om man inte kan köra där och en grön pil om man kan. En annan sak som irriterar mig vad gäller filer är att de helt plötsligt kan bli 'endast sväng'-filer.

Visserligen är det förvirrande att köra bil här men ofta är naturen fantastisk, så det väger upp alla andra nackdelar.

Ny katt!

Nu har det landat en ny katt i våran lägenhet. Det har gått ett par veckor sen Lola åkte tillbaka till sin matte och det har känts lite tomt i lägenheten. Men nu har vi fått en katt som faktiskt är vår. Jag och A träffade Minoune på en bizarr fest vi var på och märkte direkt hur supersöt och social hon var. Vi berömde henne givetvis och gullade lite med henne varpå värdinnan frågade om vi ville ha katten. Tydligen har Minoune blivit övergiven av sin förra ägare som lämnade kvar henne när flyttade ur lägenheten. Det råkar sig dessutom så att nästan alla i lägenheten är allergiska, de har passivt försökt att hitta ett nytt hem åt henne och nu, bara någon vecka senare, bor hon hos oss. Hon är hur söt som helst och dessutom snarkar hon!