Demonstration

Som en del av er kanske vet så har jag febrilt letat efter lite feministisk aktivitet här borta på andra sidan Atlanten. Mitt letande har, tror det eller ej, gett en viss utdelning. Dels har jag hittat en helt nystartad grupp på mitt universtitet Campus Feministes som än så länge är i uppstartningsstadiet men som kommer samlas på tisdagar för att diskutera lite frågor och se vart det leder nånstans.

Min andra feministiska aktivitet har varit att ta reda på mer om C-484 en lag som Harper-regeringen har föreslagit. Den har gått under arbetsnamnet (fritt översatt) "ofödda barn som våldsoffer". Lagen säger att om någon gör sig skyldig till övergrepp på en gravid kvinna och under detta övergrepp orsakar skada på barnet (ja, de skriver barn och inte foster) eller missfall så kan personen dömas ända upp till livstids fängelse.

Varför har då denna lag skapat upprörda känslor här i Kanada. Jo, att tillskriva ett foster rättslig status som den här öppnar dörrarna vidöppna för att argumentera för att kriminalisera abort. Vad är egentligen skillnaden att skada ett foster ovasett i vilket stadium i graviditeten (så står det i lagen) och att utföra en abort?

Därför har jag idag ytterligare bejakat min feminisitiska sida och gått i en manifestation mot denna lag. Både Métro Montréal och Radio Canada täckte händelsen. Det som jag tyckte var mest slående var att det var en sån blandad grupp av människor som demonstrerade. Det var allt från barn som var där med sina föräldrar tills pensionärer och tillskillnad mot vad métro antyder i rubriken så var könsfördelningen väldigt blandad.

Nu hoppas jag bara att lagen inte går igenom och att Harpers regering inte blir omvald den 14e oktober. De har nämligen andra fina lagförslag på lur för den kanadensiska befolkningen. Han går till val på att än en gång höja straffen i Kanada och menar att det borde vara möjligt att döma 14-åringar som dödat någon till livstids fängelse och att man borde publicera namn på alla ungdomsbrottslingar. Han vill även att Kanda ska vara mer aggressiva med att kräva sitt territorium i Antarktis, där han vill borra efter olja (Kanada har nyligen posterat ut militär vid gränsen). Han har många andra fina idéer också och jag försöker motstå impulsen att sparka bakut, han är skogstokig!

Vattenskada

Ibland när man är utomlands händer saker som man aldrig tror ska hända. En i bekantskapskretsen har fått problem med en tandrot och verkade till att börja med inte ha någon tandvårdsförsäkring via skolan (det var i alla fall vad internationella kontoret sa). Trots det lyckades vi (tror vi) luska reda på en försäkring som verkade gälla, jag hoppas det för hennes skull. Att vara oförsäkrad här är klart värre än hemma.

Vad gäller vårt hushåll så har vi fått en rejäl vattenskada i vårt badrum. Taket buktar nedåt i vad man kan tänka är en stor fuktig massa isolering. Första gången vårt tak började droppa tyckte vårn hyresvärd att vi skulle ringa tillbaka om det fortsatte, vilket det inte gjorde. Men som de flesta vet så är läckande rör inte något som reparerar sig självt... mycket riktigt fick vi en ny klart värre vattenskada för någon dag sedan, som dessutom är runt taklampan. Väldigt vackert. Hyresvärden ville först inte komma utan tyckte igen att vi skulle höra av oss om det fortsatte droppa. Då ringde en av oss och sa att taket nästan rasar in (det ser ut så) varpå han kom relativt kvickt. I motsats till vad man skulle kunna tro blev han inte glad över att behöva släpa sig hit. Han blev sur, tyckte att vi var hysteriska kärringar och att det inte var så allvarligt som vi påstått (vilket det är!). Efter lite tjat och gnat så lovade han att skicka nån i nästa vecka för att titta på det.

Den positiva delen av händelsen är att jag fått lära mig lite om Québecs hyresrätt. Hyresgäster har nämligen rättigheter här (till skillnad från säg Alberta där man kan blir vräkt om man är en dag sen med hyran). Det är provinciellt reglerat och Québec har föredömligt nog en nämnd som man kan vända sig till om ens hyresvärd är ett stort as som inte vill fixa skadorna. Vi får se om jag får se mer av den proceduren i nästa vecka...

Amerikansk fotboll

 

I helgen var det första hemmamatchen för Les Carabins (nåja, les carabins är alla universitetets hemmalag oavsett om det är golf, volleyboll, hockey etc). Den här gången var det amerikansk fotboll. Jag som aldrig tidigare hade sett en amerikansk fotbollmatch kände efter ca 2 minuter att jag borde ha läst in mig lite på reglerna innan... Efter ett tag lyckades dock vårt lilla gäng i samråd gissa oss till några av bestämmelserna.

Min andra nästan omedelbara observation var att amerikansk fotboll inte alls är lika spännande som de får det att framstå på film (fråga mig inte varför jag ens sett filmer om amerikansk fotboll). I likhet med andra amerikanska sporter (tex baseboll har jag hört) blåses det av konstant vilket gör att man inte hinner komma in i spelet. Jag känner mig lite lätt oförstående till hur en sådan sport kan ha blivit så stor här, men förstår plötsligt fotbollens starka frammarsch.

Det konstanta avblåsandet förklarar dock förekomsten av cheerleaders (något jag heller inte riktigt förstått tidigare). Så fort det blev en paus hoppade de upp på sidan av planen och började göra rörelser till den musik som slogs på vid avblås. Det konstanta avbrytandet gjorde dessutom att matchen 4x15min hölll på i en smärre evighet. I den första och trejde pausen visade cheerleaderna upp sina färdigheter i akrobati på planen och i mittenpausen stod ett marschband för underhållningen. De var riktigt bra och samspelade och mycket läckra med sina rörliga formationer. Som studentorkestermusiker tycker jag däremot att det inte är mindre än en skandal att det var gamla gubbar som spelade. Jag tycker minsann att ett stort universitet som UdM borde kunna skrapa fram ett gäng musicerande stundenter som kan få stå för underhållningen.

Matchen lockade en riktigt stor publik och trots att jag inte tycker att prestationerna som ett av de fyra universitetslagen lyckades med borde ha dragit till sig särskilt stor uppmärksamhet så rapporterades det i media. Det visades till och med bilder från matchen i de mer high-tech metrostationerna.

Tadoussac

 

Förra helgen åkte jag och de andra svenskorna till Tadoussac för den mycket efterlängtade valskådningen. Vi hyrde en bil på fredagen och körde upp de 6 timmarna som google maps förutsåg (tog åtta). Väl framme checkade vi in på vårt hostel vilket visade sig vara ett riktigt kap med bra stämning, bar, billiardbord, livemusik etc. Dessutom bokade de in oss på valskådning följande morgon.

Vi hade hört från säkra källor att valskådningen gav mest utdelning på tidiga mornar och på kvällar så vi begav oss iväg med den första båden (gick inte förrens 9.30 eftersom säsongen precis tagit slut). Det duggregnade och var allmänt trist väder. Jag som hade läst fantastiska valhistorier på nätet innan vi åkte försökte hålla ner förväntningarna i gruppen lite. Sedan guppade vi iväg i våran zodiac (större gummibåt). När vi kommit ut en bit på floden Saint-Lauren såg vi vår första val, en petit rorqual (vikval). Givetvis blev alla spända och ville stanna och titta men vår guide tyckte att vi skulle längre ut för att se om vi kunde hitta några större valar. Jag kände mig lätt tveksam men längre ut bar det.

Sen helt plötsligt såg vi en till och en till! Det var en liten grupp av rorqual commun (sillval), världens näst största djur! Vi åkte runt i maklig takt och såg dem dyka, ta luft och till och med vända sig! Jag vet inte hur länge vi var ute men det var en av de häftigaste upplevelserna jag haft. Tyvärr hade man inte så bra sikt ner i vattnet på grund av vädret men när de kom nära kunde man se käklinjen i vattnet (ibland var de bara tre-fyra meter bort). Det är svårt att förstå hur stora och vackra de egentligen är, mina bilder gör dem inte alls rättvisa. Den kanske häftigaste upplevelsen var att höra deras sång. För när valarna var så nära och när de dök hörde man enstaka strofer ur deras sång. Jag är fortfarande mållös, det var en fantastisk upplevelse.

På kvällen hittade vi en bonusaktivitet som visade sig vara riktigt lyckad. Ett av byns orginal (av någon anledning frodas de extra mycket i byar som lever på turism) anordnade bäversightsing. På grov Québecoise guidade han oss genom skogen för att titta på bäverbon och berättade allhanda kuriosa om bävrar. Turen avslutades vid den lilla dammen som bävrarna höll på att bygga och där de just nu hade sitt bo (de har tydligen flera bon som de flyttar emellan). Det var spännande att se dem simma och bygga, en av bävrarna simmade förbi alldeles precis där vi stod och kan inte varit mer än två meter bort. Sammanlagt tror jag att jag tog ca 200 bilder på djurliv och kan konstatera att världen verkligen är fascinerande när jag man fascineras mer av natur och djur än av ny teknik.

Middag intogs med några vänner från vårat universitet som råkat åka på valsightsing precis samma helg som oss (Québec är mindre än man tror). På söndagen bar det av hemåt, men inte innan vi tittat på de berömda sanddynerna (och lekt av oss). En av våra bensträckarpauser tog vi vid ett vattenfall strax norr om Quebéc som vi spanat in på ditvägen. Vi hade nog inte insett hur stort det var, hela 83 meter. Eller 30 m högre än niagarafallen, som de glatt påpekade i broschyren vi fick. På det hela var det en lyckad helg.

Augustibilder

Augusti har varit en månad där vi gjort mycket saker men när jag kollar igenom mina foton så har jag ändå så många bilder som jag trodde. Trots detta lägger jag upp ett axplock av det jag har under länken "augustibilder" i högra kanten. Så ni får ett hum om vad jag sett och upplevt.

Cul sec!

Den här gången är det inte så mycket ett idiom som jag vill presentera som ett uttryck och kommer från våra franska vänner. "Cul sec!" betyder direkt översatt "rumpan torr!" men används givetvis inte på det sättet. Den egentliga meningen är "botten upp!". Franska dryckestermer är väldigt underhållande. Kan inte bestämma mig om denna nya bekantskap tagit över som favorit. Tidigare har jag varit väldigt förtjust i uttrycket "avoir gueule de bois" som direktöversatt betyder "ha träkäft" och betyder att vara bakfull, eftersom det då kan kännas som om käften är gjord av trä.

Ottawa

Förra helgen improviserade vi en liten resa på stående fot. Det blev ett besök till Ottawa, Kanadas huvudstad. Jag hade inte särskilt stora förväntningar på staden. De flesta som jag pratat med har nämligen inte tyckt att Ottawa har särskilt mycket att erbjuda. En snabb sökning inför resan visade dessutom att det inte fanns särskilt många stora sevärdheter där. Jag förberedde mig för vad jag misstänkte kunde vara världens tråkigaste huvudstad, som givetvis ändå måste besökas av princip.

Vi tog en tidig buss från Montréal och kom fram till vårt något annorlunda B&B vid lunchtid (förutom att hyra ut rum hade de också spa och var bröllopsfixare). Vi trivdes dock rätt bra hos det trevliga paret (vi stannade bara en natt) även om vi blev tillrättavisade för vår dålig hållning vid frukostbordet. Vår första dag i Ottawa inledde vi med äta på Yesterday's resturant (fantastiskt namn!) och att besöka Parlamentet Hill. Vi tog en guidad tur på franska och fick se i princip allt som fanns att se. Vi fick dessutom se en bizarr tillställning som ägde rum utanför parlamentet, det var en stor ansamling religösa människor som samlats för att be för att kanadensarna skulle rätta sitt syndige leverne. Jag tyckte det var lite obehagligt speciellt när de började prata om ofödda "barns" rättigheter...

Efter Parlament Hill knatade vi runt på stan (som är jätteliten) och tittade på Rideau Canal som är ett av UNESCOS världsarv. Jag blir alltid lika förtjust när jag får besöka världsarv (precis som är meningen med listan) och kanalen var verkligen jättefin. Vi lyckades dessutom tajma in solnedgången så ljuset var underbart. Vi hann dessutom med att besöka högsta domstolen. Jag hade under hela dagen lobbat för att vi skulle ta en av de gratis guidade turerna som det stod att juriststudenter gav under sommarmånaderna, men vi hann inte riktigt med det. Dagen avslutades med ett besök på det ljusspel som projekterades på parlamentet och återberättade Kanadas historia. Det var dock inte så mycket återberättande som ren propaganada. Vi som inte visste vilket fantastiskt land Kanda är och vilka bra uppfinningar/fantastiska personer som kommer därifrån fick veta det med besked. Det hela avslutades mycket högtidligt med nationalsången!

Nästan hela andra dagen spenderades på civilisationsmuseumet (som inte har ett enda hörn i enlighet med urbefolkningens tro) där vi besökte utställningar om urbefolkningen, kanadensiska personligheter och en spännande utställning som jämförde Jamestown, Québec och Santa Fe. De tre städerna grunades nästan samtidigt av kolonisatörer från tre olika europeiska länder. Man fick följa utveckligen i städerna, varför de grundades, inställningen till lokalbefolkingen och till kolonierna. Infallsvinklarna var helt olika och det var väldigt intressant att se hur det utvecklade sig. Vi avrunade våran vistelse i huvudstaden med att äta Beavers tail (deg med pålägg) vilket egentligen ska göras medan man åker skridskor på kanalen, men man kan inte få allt. Vi åkte tillbaka till Montréal på kvällen. Det är fördelen med att bara behöva åka ca 2h för att ta sig nånstans.

Som jag förstått det lyckades vi pricka av de största sevärdheterna i Ottawa. Jag känner inte heller något större behov att åka tillbaka, även om det var en trevlig stad. Det skulle i så fall vara för att åka skridskor på kanalen (7.8 km plogad bana)...

Fler bilder från resan finns i högerkanten.