Mina kurser

Nu är min första skolvecka avslutad. Jag har betat av alla juridikkurserna plus en högst onödig välkomstdag. Dessutom har jag vunnit mot byråkratin och fått tillbaka hela den försäkringssumma jag aldrig egentligen borde betalat.

Såhär i veckoslutet kan jag konstatera att jag antagligen kommer att klara av de sena lektionstiderna, iaf medan det är ljust. Värre är det att den senaste kursen i Quebec/Kanadas rättsystem än så länge är rätt dålig. Det skulle kunna vara hur intressant som helst men vår lärare har aldrig hållt i en universitetslektion tidigare och är väldigt ung och oerfaren. Hon läser direkt från sina papper och har inga hjälpmedel alls. När vi påtalade att vi inte har någon kursbok (trots att det måste vara hur lätt som helst att fixa) menade hon på att hon kunde tipsa oss om lite artiklar vi kunde läsa. Tyvärr är kursen obligatorisk så jag kan inte hoppa av den, även om det hade känts som ett bra alternativ. Det enda bra hittills är att vi kommer ha 3 söktillfällen i biblioteket, blir bra inför min uppsats i asylrätt.

Asylrättskursen är däremot jättebra. Vi kommer att läsa aktuella artiklar (mkt på engelska) och titta på film m.m. och diskutera asylrätt. Det kommer att bli jätteintressant och vår lärare är engagerad och trevlig. Samma sak med EG-rättskursen, där har vi dessutom en engelsk kursbok. Om man bortser från att våra två kursböcker kostar 600kr styck så är läraren (holländare) väldigt trevlig och kunnig och hon sitter tydligen på den enda professuren i EG-rätt i hela kanada. Jag ser väldigt mycket fram emot de två kurserna och det hjälpte helt klart att det fanns fönster i de lektionssaleran (det gör det nämligen nästan aldrig annars).

Byråkrater

Jag tror inte som Sartre att helvetet är andra människor utan jag har under den senaste tiden misstänkt att helvetet antagligen består av fransk byrakrati (i det här fallet fransk-kanadensisk). Det började så vackert med mitt antagningsbesked. Det dröjde och dröjde och dröjde och när jag efter mycket om och men äntligen fick tag på de ansvariga visade det sig var problemet låg. De tyckte det var oklart om jag skulle studera på bachelor- eller masternivå och kände därför inte att de kunde avsluta mitt ärende. Så istället för att meddela mig detta (det var för enkelt att maila/ringa som M:s institution gjorde), väntade de tills jag (efter en månad) äntligen fick tag på dem. Detta sinkade min visumansökan och gjorde att jag fick onda ögat från visumtanten i tullen. Hon spände ögonen i mig och förklarade mycket irriterat att jag hade tur att mitt visum kommit in på datorn, för annars hade hon ALDRIG släppt in mig i Kanada (jag åkte hemifrån utan att ha alla visumpappren klara).

Nästa exempel är det faktum att jag måste vara försäkrad här under min studietid för att få plugga. För att slippa betala skolans försäkring så har den svenska staten och Québec ett avtal som gör att jag blir försäkrad via Québecs statliga försäkringsbyrå (RAMQ). Så långt är allting väl. Min andra vecka här gick jag därför till universitet för att skriva in mig, något som går hyfsat ända tills de frågar efter min försäkring (min privatförsäkring räcker inte). Det går nämligen inte att skriva in mig om jag inte antingen betalar försäkringen eller fixar min gratisförsäkring först. Jag tar mig därför iväg till den statliga sjukförsäkringsenheten och sätter mig i kö i 2h. När jag väl kommer fram till kassan förklarar tjänstekvinnan att jag ju givetvis inte kan få försäkringen om jag inte är inskriven på universitetet... Det är ungefär här (efter att ha flängt över halva stan ett par gånger och köat friskt) som jag ger upp och betalar försäkringen på skolan Sofie-Byråkraterna 0-1.

Nästa rond börjar med att en av de andra svenska tjejerna lyckas tjata sig till gratisförsäkringen under sommarmånaderna också, trots att det inte står att vi är heltidsstudenter (som dom sagt att det måste). Jag och den tredje svenska tjejen går därför till luckorna på universitet och får rätt papper för att åka till RAMQ igen och sätta oss och köa för att visa pappret som gör att vi får ett annat papper som förhoppningsvis gör att vi kan få tillbaka pengarna... Hon går efter 2h och jag sitter där i 3½h innan jag får komma till en lucka med en dam i (det är många luckor). Jag tillämpade den fantastiska taktiken om-M-fick-ska-jag-också-ha vilket fungerar förvånandsvärt bra. Jag fick mitt föräkringspapper och begav mig till universitet för att få tillbaka mina pengar.

Väl på universitetet så beklagar de sig så hemskt mycket över att de bara kan ge tillbaka pengar för augusti månad eftersom jag kom så sent med beviset (eftersom de tidigare sagt till mig inte kunde få det). Trött som jag är på all byråkrati tycker jag att 60§ istället för 120§ låter rimligt varpå damen säger till mig att de drar det från min skuld på 1455§. Jag tycker att det verkar lite konstigt att jag har en så stor skuld eftersom min utbildning här är gratis. Hon håller med. Det är nämligen så att genom att registrera mig på institutionen på franska (på hennes uppmaning) har de registrerat mig som betalande eftersom de inte kunnat veta att det här ingick i mitt utbyte (trots att det klart och tydligt stått på alla dokument jag visat upp). En dag senare och efter några telefonsamtal så befriar de mig från min skuld men tycker att jag åtminstonde måste betala mina 120§ i försäkring. När jag påpekar att jag gjort detta (och dragit det från mitt konto) hänvisar de mig till att jag själv måste gå till institutionen för franska och förklara situationen för dem (det är förvånandsvärt mycket saker som måste göras i egen hög person eller skickas brevledes, fax och telefon är inte så stort som man skulle kunna tro). Jag satte mig därför i telefonkö för att få ett intyg om att min försäkring verkligen gällde från mitten av juli för att eventuellt få tillbaka alla pengar. Detta beviset skickades även det brevledes efter lite krångel. När jag väl fått beviset ett par dagar senare visade sig att det var ett bevis på att min försäkring gällde från 1 sept och inte från 17 juli som jag insisterat att det skulle stå... Jag misstänker att detta är långt ifrån slutet på mina äventyr med den fransk-kanadensiska byråkratin.

Rafting och privata stränder

Förra helgen hade jag och M bestämt oss för att åka till Mont Tremblant (en nationalpark i Québec) för att njuta lite av det berömda kandadensiska friluftslivet som vi blivit tipsade om (promenera lite eller paddla kajak). På torsdagen fick M ett sms av några vänner som frågade om vi ville följa med i deras bil. De skulle åka till Mont Tremblant för rafting och vi tyckte att det lät som en bra idé att dela på bensinkostnaderna eftersom vi ändå skulle dit. Dagen efter visade sig dock att vi blivit inbokade för att följa med på rafting. Vad är livet utan äventyr? Dessutom är rafting ännu mer friluftsliv än att promenera...

På lördagsmorgonen mötte vi så upp hos M:s franska vänner bara för att mötas av ett "vi har lite problem med biluthyrningen...". Företaget tog nämligen bara kreditkort, i motsats till vad som stod på hemsidan, så jag och R åkte taxi dit för att skriva upp bilen på mig och därifrån bar det av till raftingstället med expressfart. Vi kom fram ~1h försent men eftersom vi utgjorde större delen av båten hade de tvingast vänta in oss. Vi fick utrustning och kom i båten rätt snabbt för att äventyet skulle kunna börja. Såhär i efterhand kan jag säga att rafting inte var vad jag trodde, jag hade visserligen med mig ett ombyte men ingen handuk eftersom jag inte trodde att man blev så blöt...

Vi fick en säkerhetsgenomgång av vår lagkapten och sen bar det iväg längs med strömmen. De första vågorna gick bra. Visserligen var det läskigt att åka snabbt framåt i så stora vågor men det gick och vår lagkapten gav oss beröm. Efter det följde en till passage som vi klarade galant och efter det stannade vi vid flodkanten och lagkaptenen berättade att vi nu skulle åka något som kallades för tvättmaskinen. Han frågade om vi ville paddla på rätt in i den eller köra försiktigt. Styva i korken som vi var sa vi att vi ville köra på. Resultatet kan ni ser HÄR. Vi är den andra båten och jag sitter näst längst fram till höger i båtens färdriktning.

Det var både obehagligt och läskigt att ramla i och känna hur hård strömmen var och hur lite man hade att sätta emot. Jag fick någon över mig i vattnet som sprattlade så att jag inte kunde göra annat än hålla mig lugn och vänta på att det skulle bli min tur att komma upp till ytan. Är lite imponerad över hur mycket is i magen jag hade då. Efter lite mer än en timme kom vi ut i floden och blev där upphämtade med buss för lunch, sen blev det dags för försök nummer två. Vi var skakiga och trötta och något skeptiska till våra lagkaptens entusiastiska utrop om att andra gången alltid är bättre. Andra gången skulle vi dessutom hålla en lite mer avancerad nivå.

När vi så tog oss an det första partiet (som vi klarat så galant första gången) kände jag helt plötsligt hur jag slungades ur flotten och rätt ner i vattnet. Jag gjorde mitt bästa för att simma mot stranden men blev uppfångad av säkerhetskajaken. Han sa åt mig att om jag höll i honom skulle han åka mot stranden, det blir bra tyckte jag. Han upprepade vad han sa. Något förvirrad sa jag igen att jag tyckte att det lät bra. Då blev han lite irriterad på mig och frågade om jag pratade franska eller engelska och att jag måste säga till om jag inte förstod. Jag sa att han kunde ta det på engelska men att jag försöker så gott det går på franska... Ungefär då hörde jag själv hur dumt det lät... Att ligga i strömt vatten med en kajak som försöker livrädda en och säga att man försöker klara sig så gott det går på franska kanske inte var det smartaste, något han höll med om. Det visade sig att det han försökt säga till mig på franska i början var att jag skulle slänga benen runt kajaken så han kunde paddla in mig till stranden (ord som inte riktigt ingår i mitt vokabulär).

Det var dock sant som våran lagkapten sa. Andra gången var bättre, man stirrade sig inte lika blind på vågorna utan kunde njuta mer av den fantastiska naturen (som generellt sätt är lik den svenska fast allt är större...). Mer erfarna lyckades vi även plocka upp flera av den andra båtens passagerare när de välte på ett olyckligt ställe. Det hela var en väldigt intensiv upplevelse men väldigt roligt även om det stundvis var närmast skräckinjagande. Raftingen avslutades med en varm dusch, grillning, öl och filmvisning av de två gångerna vi åkte igenom tvättmaskinen.

Vi kom tillbaka till Montréal vid tolvtiden på kvällen. Mörbultade och helst slut ramlade jag i säng bara för att gå upp relativt tidigt på söndagsmorgonen för att åka till stranden. Vi hade bilen hela helgen och ville göra något avslappnat och trevligt. Vi begav oss därför till Lac Simon som vi hört skulle ha en vacker lång sandstrand och inte alls vara lika fullt som Oka som bara ligger någon halvtimme utanför Montréal. Det tog lite längre tid än vi trott så efter 3½h var vi framme vid vad som kan vara världens minsta offentliga badstrand. Efter att ha frågat oss fram blev vi dock pekade i rätt riktning mot den stora stranden som nästan var svår att hitta eftersom den låg inklämd mellan så mycket privat egendom (situtationen var liknande när vi försökte hitta ett ställe att äta vår picknick på). Den 2km långa sandstranden låg på andra sidan sjön och kostade bara 18§ för hela bilen att komma in på. Vi hade en lugn och skön eftermiddag med sol, bad, böcker och frisbee. Att åka förbi sjö efter sjö där alla vackra vyer och stränder var upptagna av privat mark kändes dock som ett skräckscenario för ett framtida Sverige med ännu mer uppluckrat strandskydd...

Kursval

Förutom lite administrativt krångel (som vanligt) verkar mitt schema klart för hösten:

Mån 19-22 Rätten i Québec & Kanada
Tis 19-22.15 Skriftlig franska
Ons 13-16 Asyl & Migrationsrätt
Ons 16-19 Avancerad internationell offentligrätt (i princip EU:s nya konstitution och vad den innebär)

Som en morgonpigg person skrämmer mitt schema mig något. På masternivå fanns det inga förmiddagskurser att välja bland (antagligen för att folk jobbar samtidigt). Dessutom känns det lite som galenskap att ta tre masterkurser på franska. Men varför göra något halvdant? Jag har ändå två veckor på mig att ändra mitt kursval och över två månader på mig att avbryta kurser om jag upptäcker att det är för mycket.

Det ska bli jättespännande att sätta mig in i den kanadensiska rätten även om det är den kurs jag är minst förtjust över, den är också obligatorisk. Vad gäller Asylrätten så hoppas jag att det är inriktad på Québecs system som är väldigt speciellt (de får tillexempel någon typ av företräde till franskspråkiga flyktingar för att bevara tvåspråkigheten). Slutligen känns det lite bizarrt att läsa en kurs i Europarätt i Nordamerika men den ersätter precis det jag ville läsa hemma (och som inte ges där). Kursen behandlar Lissabonfördraget, om EU:s form idag är mer federal eller nyskapande egen, vilken art den rättsliga politiken har som förs i ett globalt perspektiv och om fördraget förbättrar EU:s möjligheter att skydda de mänskliga rättigheterna för sina medborgare.

Aimer

I fredags hade jag mitt slutprov i franska, vilket känns väldigt skönt. Av denna nyfunna frihet valde jag att spendera 3½h med att sitta i ett väntrum och vänta på den fransk-kanadensiska byråkratins långsamt malande hjul. Nu har jag dock klarat av de flesta av mina "måsten" innan kursstart så det börjar bli dags att semestra lite. Idag bär det av till nationalparken för lite kanadensiskt friluftsliv.

Min lärare avslutade våran kurs med att ge oss en liten "tankeställare" kring verbet aimer. Det är dock bara roligt om man kan franska. Så varsågod:

Le verbe aimer n'est pas facile à conjuger,
le présent est imparfait,
le passé n'est jamais simple,
et le futur est tuojours conditionnel!

Lite töntigt men ändå sött.

 

Tam tam

Förrförra söndagen gjorde jag ett försök att bege mig till Mont Royals fot för att få uppleva fenomenet Tam Tam. Det är en av de få saker som nästan alla jag träffat som varit i Montréal har pratat om. Tyvärr regnade det den gången så allt folk var som bortblåsta. Denna söndagen gjorde jag dock ett nytt försök i gott sällskap av en annan svenska och denna gång lyckades vi se fenomenet.

Vad är då Tam Tam? Jo det är ett långt trumjam som börjar runt ett-tiden varje söndag (om vädret tillåter), alltid på samma plats (statyn vid Mont Royals fot) och som samlar alla möjliga folk ur alla åldrar som trummar, dansar, picknickar, fotograferar eller bara njuter av stämningen. Allas humör var på topp denna vackra och soliga söndag och det var riktigt kul att knata runt bland de olika jamgrupperna. Trots att jag träffat folk som klagat på drogkonsumtionen under Tam Tam så kan jag inte säga att jag tyckte att det förekom i störande utsträckning (det var även sparsamt med hippiekläder).

Vad jag däremot inte sett i några guideböcker är den minst lika fascinerande tradition som utspelar sig några stenkast bortanför trumfesten, nämligen den ansamling av rollspelsglada ungdomar som samlas varje söndag för att kriga. Med sina vapen av skumgummi och silvertejp delar de upp sig i två lag som båda slåss mot varandra gång på gång på gång (jag läste nånstans att vapen vanligtvis fanns att låna, men såg inga). Som den glada nörd jag är blev jag minst lika glad över att se dessa ungdomars något avvikande söndagsaktivitet som det fredliga trummandet och dansandet.

Efter dessa två annorlunda traditioner och (numera) turistattraktioner begav vi oss av på en rundvandring till Mont Royals topp accompangerade av trummor. Vi misslyckades visserligen med att se det berömda korset men efter en hel del knatande fick vi se många vackra vyer över stan andra attraktioner som parken har att bjuda på.

Revenons à nos moutons

Den engagerade och pratsamma lärare jag har på min franskakurs är inte främmande för att slänga ur sig uttryck till höger och vänster. Ett av de roligare jag har hört på länge kom här om dagen; "Revenons à nos moutons" vilket översatt betyder "låt oss återvända till fåren". Yttrycket används när man glidit iväg lite från det man tidigare talade om och har betydelsen: låt oss återgå till ämnet. Min första tanke när jag hörde uttrycket var att det är ett tecken på ett språk som utvecklat i ett inte särskilt urbaniserat samhälle. Men med hjälp av min trogna vän upptäckte jag att uttrycket egentligen kommer från en fransk medeltida fars... vissa saker är svåra att gissa sig till.

Till höger syns våran lånekatt Lola med den eminenta "kattleksak" som medföljde mina nya hela jeans.

Motion och OS

Jag lider en viss brist på motion här borta i Kanda. Det blir lätt så när det är mycket nytt som händer och måste fixas. Här om dagen bestämde jag mig dock för att uttnyttja det medlemskap som jag har i universitets sportanläggning genom att gå och simma, något som är gratis för studenter. Sportanläggningen är inte riktigt den fräschaste jag sett men det går hand i hand med universitetet i övrigt. Tydligen får UdM inte alls så mycket pengar som de skulle behöva. För vem vill sponsra ett gammalt franskspråkigt universitet när McGill ligger i samma stad.

Som någon som har kollat ohälsosamt mycket på tv som utspelar sig i amerikanska highschool miljöer blev jag väldigt förtjust över att få ett kombinationslås i handen. Förtjusningen bestod mest i att låset faktiskt är känt från tv (man måste skruva fram kombinationen). Jag upptäckte dock snabbt att tv inte förberett mig för hur man egentligen använder såna lås och jag fick därför krypa till korset och be om hjälp. Det kändes något pinsamt eftersom jag betraktar mig själv som relativt teknisk och det dessutom fanns instruktioner uppsatta på väggarna (som jag inte förstod).

Badanläggningen var relativt tom, förutom badvakterna som satt och vakade över de som simmade längder var inte särskilt många banor upptagna. Jag noterade snabbt att uppdelningen på banorna var något annorlunda än i Sverige. Istället för att ha en eller två banor för snabba simmare fanns här snabb-medel-långsam. Min första impuls som svensk var givetvis att använda mig av en medelbana, tyvärr var de alla upptagna vilket resulterade i att jag istället tog en snabbbana som var ledig. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det var ett drag som gör mig mer eller mindre svensk (antagligen mer).

Här om veckan hade jag en diskussion om offentlig nakenhet i olika länder. I vilka länder det faktiskt är okej att gå runt näck i ett omklädningsrum och i vilka länder folk duschar med baddräkt. Det var inte tillräckligt mycket folk för att jag ska kunna dra några riktiga slutsatser men jag såg inte en enda naken människa. Dessutom fanns det två typer av duschar. Den ena stod mitt i ett öppet rum och sprutade åt flera håll samtidigt, munstycket satt i halshöjd så det kändes inte som om de var till för mer än att skölja av sig (alla som använde dessa duschar hade baddräkt eller linne+shorts). Den andra typen av dusch var små tvådelade rum med draperi för. Första delen bestod i en bänk där man kunde lägga sina kläder och andra delen av en duschkabin med ytterligare ett draperi för. Min slutsats är därför för tillfället att nakenhet i omklädningsrum inte är lika stort som i sverige.

Vad gäller OS så har jag inte tillgångn till någon tv så det blir inte så mycket sport för min del. Däremot kan man alltid gå till Chinatown och titta på deras storbildstv (se bilden nedan). De har till och med personal (se oranget till höger i bild) som hjälper till att svara på frågor, visar folk till sina platser och håller publiken under kontroll. Vissa saker här är mer ordnade än i Sverige.

Québec

I lördags följde jag med på en resa till Québec som annordnades av någon form av studentkommitté vid l'UdM (Université de Montréal). Kommitén anordnar en hel del aktiviteter och tanken varkar vara att vi som läser språkkurser ska kunna följa med på aktiviteter på franska, vilket givetvis är väldigt trevligt. Dessvärre var nivån på franskan under den guidade turen minst sagt låg. Det var mycket gester och övertydlig artikulering vilket innebar att de skalade bort det mesta historien (de intressanta bitarna). Det blev mest: titta slott, gammalt. Vilket kändes något futtigt.

Vi åkte från universitetet hyfsat tidigt på morgonen och kom fram till Lévis vid lunchtid och lyckades missa båten med 5 minuter (inte hela världen... jag är relativt van vid studentservice). Väl i Québec fick vi en kort och koncis guidad tur där det berättades lite om hur Québec upptäcktes, var det grundades och hur lite intresse fransmännen egentligen hade av att kolonisera Kanada. Egentligen var de tydligen mest intresserade av att ha en handelsstation som de kunde få päls och andra dyrbara varor från. Detta var ända tills den pålitlige solkungen tog tag i det hela och tyckte att kolonier minsann var riktigt bra. Han markerade detta genom att skicka över ett hundratal kvinnor till handelsmännen i Québec för att det skulle bli barn och dom skulle stadga sig där. Kvinnorna blev kända som kungens kvinnor.

Sedan blev vi visade slottet, den engelska befästningen, den äldsta stadsmuren norr om Mexico, fältet där fransmännens och engelsmännens avgörande slag stod och parlamentet. Hela resan avslutades med en tur upp i en skyskrapa med 360 graders vy över Québec. Efter det blev det fria aktiviteter. Jag och dom andra två svenskorna knatade runt i stan, hittade ett chokladmuseum och förundrades över kanadensarnas fascination för Crocs (det finns hela affärer med flera våningar av olika färger och former).

Jag såg tyvärr inte så mycket av det berömda 400-års jubileumet eftersom det mesta firandet sker på kvällen och vi åkte hem vid åtta. På det hela så tycker jag att Québec var en trevlig stad även jag måste hålla med om (nästan) alla andra Europeer; den påminner väldigt mycket om valfri Europeisk stad, fast yngre. Det verkar dock vara just det som gör den så attraktiv i området (det var tjockt med turister).

Dagens höjdare var dock chokladmuseumet som vi ramlade in på trötta och i behov av socker. Efter att ha beundrat alla ambitiösa chokladskulpturer så köpte vi varsin Bouleversant. Det är en glass på pinne som är doppad i choklad. Namnet är genialt som ordlek eftersom det är en boll (boule) men också en omvälvande (bouleversant) ny idé.

Vill ni se fler bilder ligger dom i högerkanten under Bilder -> Québec.

Bilder

Nu har jag lagt upp ett webbalbum på Picasa för att ni ska kunna se hur jag har det. Det finns en länk i högre delen av menyn under titeln 'bilder'.