Poutine

Jag har ännu inte lyckats lista ut vad den traditionella Québecanska maten egentligen består av. Jag misstänker att det är något i stil med den svenska; kött, sås och potatis. Det är den kost som verkar vanligast när man har mycket vildmark i sitt glesbefolkade land. Säga vad man vill, det är dock klart vad som är paradrätten. Det känns i och för sig lite konstigt att kalla det paradrätt eftersom poutine är en typ av snabbmat.

Poutine säljs på de flesta snabbmatsställena runt om i Montréal, det finns särskilda resturanger som nästan bara serverar poutine och till och med Burger King har det på menyn här (även om jag hört gräsliga saker om just den). Grundreceptet för poutine är pomme frites, brunsås och gratängost. Jag kan medge att det inte låter så fantastiskt gott och verkar rätt flottigt. Det är dock helt ok även om jag föredrar de lite mer substansiella poutine som man kan få tag på, till exempel med Merguez och gröna paprikor eller champinjoner och strimlad biff. Jag kan dock inte förneka att det lägger sig som ett lock i magen. Folket här brukar säga att man känner hur transfetterna sätter sig på insidan av blodkärlen och det är sant.

Det finns dock tillfällen och tillfällen att äta poutine. Jag har nu avsmakat det tre gånger och inget går upp mot min första. En sen kväll i augusti satt vi utomhus och åt poutine och drack öl efter att ha delat på några sangria på en utomhusbar. Det var nog stämningen mer än något annat som gjorde det, men jag fasthåller fortfarande att poutine är förvånandsvärt gott. (Bilden är på en poutin med köttfärs, champinioner och paprika på ett välkänt ställe som dock inte levde upp till förväntningarna).