Tam tam

Förrförra söndagen gjorde jag ett försök att bege mig till Mont Royals fot för att få uppleva fenomenet Tam Tam. Det är en av de få saker som nästan alla jag träffat som varit i Montréal har pratat om. Tyvärr regnade det den gången så allt folk var som bortblåsta. Denna söndagen gjorde jag dock ett nytt försök i gott sällskap av en annan svenska och denna gång lyckades vi se fenomenet.

Vad är då Tam Tam? Jo det är ett långt trumjam som börjar runt ett-tiden varje söndag (om vädret tillåter), alltid på samma plats (statyn vid Mont Royals fot) och som samlar alla möjliga folk ur alla åldrar som trummar, dansar, picknickar, fotograferar eller bara njuter av stämningen. Allas humör var på topp denna vackra och soliga söndag och det var riktigt kul att knata runt bland de olika jamgrupperna. Trots att jag träffat folk som klagat på drogkonsumtionen under Tam Tam så kan jag inte säga att jag tyckte att det förekom i störande utsträckning (det var även sparsamt med hippiekläder).

Vad jag däremot inte sett i några guideböcker är den minst lika fascinerande tradition som utspelar sig några stenkast bortanför trumfesten, nämligen den ansamling av rollspelsglada ungdomar som samlas varje söndag för att kriga. Med sina vapen av skumgummi och silvertejp delar de upp sig i två lag som båda slåss mot varandra gång på gång på gång (jag läste nånstans att vapen vanligtvis fanns att låna, men såg inga). Som den glada nörd jag är blev jag minst lika glad över att se dessa ungdomars något avvikande söndagsaktivitet som det fredliga trummandet och dansandet.

Efter dessa två annorlunda traditioner och (numera) turistattraktioner begav vi oss av på en rundvandring till Mont Royals topp accompangerade av trummor. Vi misslyckades visserligen med att se det berömda korset men efter en hel del knatande fick vi se många vackra vyer över stan andra attraktioner som parken har att bjuda på.